Dalbobergens naturreservat

Rebecka Sundahl
2 feb.
2 min läsning

Uppdaterat: 9 feb.

Ny plats att utforska - Dalbobergens naturreservat

För ett par veckor sen så tipsade pillanr om en vandring vid Dalbobergens naturreservat på instagram som jag tyckte såg intressant ut. Jag hade aldrig hört talas om denna led innan och blev nyfiken.

I lördags lovades det sol men här hemma va det dimma och grått. Jag velade fram och tillbaka. Skulle jag åka E45 hela vägen upp till Vänersborg? Det är ju ändå över 1 timmes bilresa.

Men efter en stor kaffe och frukost åkte jag ändå. Jag hade ju inga andra planer för dagen. Efter bara 10min så började solen tränga sig igenom dimman och jag fick en vacker biltur upp till Vänersborg där himlen var blå.

Vacker dag

Jag parkerade vid (vad jag såg på kartan senare) Vänersborgs fågeltorn och började följa Vänerns strand norrut. Jag blev helt tagen på direkten. Den värmande solen gjorde absolut sitt. Men leden var väldigt vacker på enkla stigar. Men trots att den var väl iordningjord och lättvandrad var den lågt ifrån tråkig. Något jag annars kan uppleva när det är för bearbetat.

Många fotostopp

Det tog lång tid för mig att komma fram eftersom jag stannade och fotade/filmade överallt. Men det gjorde mig inget. Jag hade ingen tid att passa. En mysvandring passade perfekt!

Man kunde även skymta dimman som låg som ett täcke nedanför Halleberg och Hunneberg.

Jag tog en paus vid Bastungen, Friluftsframjandet lilla fyr, mot en stenvägg i solen och oj vad den värmde!

Fortsatte sedan längst med vattnet.

Vid Grönviks hamn gick jag ut på båda pirerna och njöt av solen och det blå vattnet mot den blå himlen.

Vände vid Ursand

När jag kom till Ursand camping efter ca 6km vände jag och tog samma väg tillbaka, trots mina principer att aldrig gå samma väg 2 ggr. Men jag kunde inte slita mig från vattnet även om stigen genom skogen ska vara väldigt fin den också.

Här viker även pilgrimsleden av och fortsätter norrut.

Lunch i solen

På vägen tillbaka gick jag ut på en udde där det finns ett vindskydd för att äta lunch i solen. Men jag fortsatte ut på klipporna för att kunna njuta av solen. Det blev köttfärssoppa = färdig tomatsoppa med kokt potatis och stekt köttfärs. Smart utemat!

Proppmätt traskade jag sedan samma väg tillbaka till bilen. Då hade solen flyttat på sig lite så att det blev kyligare i skuggan. Men motljuset blev vackert här och var där solen sipprade mellan träden.

Mer info

Totalt fick jag ihop dryga 1 mil fram och tillbaka.

Jag fick veta av Magnus Patriksson som har skrivit Vandra i Skaraborg (där jag bla är med på några bilder) att leden längst med vattnet mellan Skogshyddan och Ursand kallas Dalbostigen. Och när jag tänker efter så såg jag ju skyltar med det namnet.

Dalbobergen runt ska vara ca 7.5km och man kan parkera på flera olika platser längst med leden. Ni kan läsa mer på länsstyrelsen eller västsverige. Eller kika in på mitt instagraminlägg.