Kinnekulle

Rebecka Sundahl
15 juni
4 min läsning

Uppdaterat: 30 juni

Kinnekulle är ett av 1 platåberg i Skaraborgs län.

Redan när Carl von Linné besökte detta 306 meter höga platåberg på 1700-talet berömde han det och kallade Kinnekulle ”en plats bland de märkvärdigaste i riket”.

Kinnekulle är ett spännande utflyktsmål och kallas ofta för "det blommande berget" i folkmun. Kinnekulleleden tar dig förbi många fina platser att besöka.

Kinnekulleleden

Under Kristi himmelsfärd så vandrade jag och Tommy (nästan) hela leden på 48km.

Vi valde att dela upp den på 2 dagar och ta bilen mellan etapperna. Vi ville undvika att bära med oss packning för övernattning.

Vi började med en helt magisk övernattning vid Söcke grottor vid Vänerns kant. Du kan läsa mer om det HÄR.

Start vid Lasses grotta

Efter frukost i solen så ställde vi en bil vid stenbottet och tog den andra till Lasses grotta i Halla naturreservat där vi skulle börja vår vandring. Vi valde att vandra medurs så att vi följde Vänern den första dagen som skulle bjuda på sol.

Först gick vi på mysiga stigar där grönskande skapade tunnlar, förbi några hus och järnvägsstationen i Blomberg. Funderade på om vi skulle ta avstickaren till cafeet eler inte.

Vi gick istället till Västerplana storängs naturreservat där vi fikade på en nedfallet stock.

Vidare förbi ett rapsfält och längre bort från Vänern.

Överraskade

Vi hamnade på en smal stig genom ett hav av blommande ramslök och blev så överraskade. Varför har ingen berättat om denna plats. Lite längre fram hittade vi även vackra små klippor vid en källa där ett troll vaktade.

Guckoskor

Vidare över en hed i Såtens naturreservat och så tog vi omvägen förbi guckoskon.

Fullt av bilar vid parkeringen men bara 2 sällskap framme vid orkidéer när jag kom fram. Tommy vilade i solen.

Vidare förbi rester från stenhuggeri mot Gröne skog.

Längst med Vänerns kant

Här för leden en avstickare ner till Vänern i en 5.5km lång rindslinga.

Man går först ner genom en miniravin, passerar mer rester från stenhuggeriet innan vi följde den gamla rälsen mer till Råbäcks hamn.

Här pausade vi en stund innan vi vandrade vidare längst med vattnet genom Råbäcks sjöskogs naturreservat till Trolmens hamn där vi vände tillbaka upp förbi Trolmens ststion. Tillbaka genom resterna från stenhuggningen och Tommy berättade om Orstenen som luktade fotogen.

Samma smala ravin tillbaka på huvuddelen igen.

Stenbrytning

Genom Gröne skog med ett område med många uppbrytna stenar. Staplade man dessa på varandra? Hur tungt måste inte det varit?

Vi började bli trötta och nöjda för dagen men hade fokus inställt på Munkängarna.

Munkängarna

Vi visste att man kunde vika av från leden men svårare att se från ovan än nere från ängarna så vi hamnade hela vägen tillbaka vid Mörkeklev. Här gick vi förbi grottan och vidare ner mot de blommande ängarna.

Vi trodde vi skulle ha missat blomningen av ramslök men den stod i full blom. Som ett snötäcke, eller kanske bomull.

Sen stegade vi upp till stenbrottet och var klara för dagen. Ca 25km senare.

Vi tog bilen till Lasses grotta och hämtade upp bil 2.

Övernattning i bilarna

Vi parkerade sedan vid Råbäcks hamn. Här är det förbud mot husbilar/husvagnar men vi har ju personbilar så vi tolkade det som att vi fick parkera där under natten.

Vi hittade en plats i lä där vi åt kvällsmat och satte oss sedan mellan våra bilar för att spela fia med knuff innan läggdags.

Vi sov i varsin bil under natten då det skulle fortsätta blåsa och regna.

På morgonen fick jag prova mitt bord I bilen då vi kunde stå under tak och äta frukost.

Dag 2

Sen blev det samma procedur som dagen innan. En bil vid stenbrottet och den andra tillbaka till Lasses grotta. Nu fortsatte vi på Kinnekulleleden fast motsols.

Det började genom ängar och förbi åkrar på grusväg.

Sen vek vi av på mysiga stigar i Blombergs naturreservat. Med en avstickare till ett lusthus på Loftarebacken, förbi Gums egendom och över Österplana hed och vall.

Vattenfall

Vid Martorpsfallet tog vi en paus.

Vidare med avstickaren till Bratteforsfallet. Så häftiga plats!

Sedan fortsätte vandringen över blåsiga Österplana hed och vall, förbi ett torp med lite historia.

Sedan in i skogen vid Bestorps naturreservat där vi hittade ett vindskydd, toalett och en gammal sten.

Uppåt

Förbi några nyfikna korta och sen började den långa backen upp till Högkullen.

Liten lutning men en lång sträcka.

Uppe vid restaurangen satte vi oss ner, njöt av utsikten och försökte få i oss lite mer energi.

Upp till utsiktstornet och ner igen på andra sidan.

Onödig omväg?

Sen påbörjades en, i våra ögon, ganska onödig omväg. Mysiga skogar och stigar absolut men inte förbi några naturreservat som på andra delar av leden. Vi var nu väldigt omotiverade och ville bara vara framme.

Blev lite ordlekar för att få tiden att gå.

Äntligen kunde vi svänga av vid stenbrottet och vandra den långa asfalterade vägen mot bilen.

Även denna dag fick vi ihop va 25km.

Visst tog det emot att inte fullfölja hela leden längst med söcke udde, campingen och förbi Hällekis säteri. Men där har vi båda gått flera gånger så det fick vara.

Sen körde vi tillbaka till Lasses grotta där vi sedan delade på oss och var och en kunde åka hem till sitt. Trötta men nöjda över vandringen på Kinnekulleleden.

Här är några fler platser att besöka på Kinnekulle:

Husaby kyrkoruin

Cafeet på klostret

Oljekroken i Gössäter